rosaskoldpadda

Nu är det senare på kvällen och jag vet inte om jag har något att skriva om. Jag har bara ett bloggsug. Det känns som att jag har blivit väldigt bra på att blogga och att det är en av dom få sakerna som jag faktiskt gör och som jag gör rätt. Känns som att det är mycket om i mitt liv nu som gör det osäkert. Det finns så mycket som kan gå snett och som kan totalt fucka up mitt liv. Känns konstigt att blicka hoppfullt men samtidigt ångestladdat mot framtiden. Framtiden finns där men det är grumlig, oskarp. Jag är så konstig. I ena stunden är jag glad, hoppfull, levande och vid vissa få tillfällen mörk, nedstämd, kantig, taggig. Ingen ska få trampa på mig! Tyvärr går detta ut på den personen jag älskar mest. Är fylld av självförakt för hur jag behandlar vissa människor och hur jag blir behandlad. Vill inte skriva för mycket om det här för det är så privat men samtidigt känns det som jag ska vridas sönder, falla i bitar om jag inte får detta ur mig. Kanske känner mig förlöst, pånyttfödd om jag erkänner mina brister och visar mig själv som den bristfälliga människa jag är. Är så lätt att visa upp en "perfekt" bild av sig själv på en själlös internetsida som inte kan vara källkritisk. Jag kan visa mig som jag vill att ni ska se mig. No one would ever know. Ingen ser in i mitt inre. Där är det bara jag som blickar. Och detta sker ej ofta. Jag är en småaktig, avundsjuk, svartsjuk, egocentrisk bitch. Men jag är också omtänksam, empatisk, stark, självständig ängel. Jag är motsatserna personifierad. Jag är som alla andra, fast ändå inte....Mitt liv är ja, nej, ja, nej, ja, nej. Jag har gjort rätt val, fel val, rätt val, fel val. Jag vill det ena, det andra och det tredje. Varför är det så svårt? Varför är jag såhär? Varför gör jag såhär? Frågorna är många men svaren är få. Så fråga mig inte! Jag vet ingenting och allt samtidigt. Jag är jag. Jag är Louise, en rosa skoldpadda, en tjej, kvinna, flicka, bloggare, student, flickvän, vacker, mogen, ful, sorgsen, underbar, lycklig individ.

Vem är du?