rosaskoldpadda

Sitter i min mosters vardagsrum och skriver... Har just varit på stan och shoppat. Jag har varit och köpt balklänning. Det var skitkul XD  Jag fick en jättesnygg grönblå klänning som satt perfekt. Det var nästan som en andra hud.
 I'm lovin' it!  Jag blev så glad.  Jag provade hur länge som helst. Dom jag jättetrevliga där :)
Efter det så gick vi till en skithärlig affär som heter Newyorker och dom hade jättemycket snygga billiga kläder :)
Köpte en skitsnygg kort skinnjacka (fejk skinn) som jag har velat ha i flera år och en t-shirt och en sjal. Yay!
I love Norrköping! XD

Typ såhär såg den ut :)

Men senhände nåt lite läskigt. Min moster svimmade och skakade medan hon var medvetslös. Vi var inte med då hon svimmade det var några tonårskillar som hjälpte henne. Hon åkte till akuten efteråt. Hon är där nu. Jag hoppas att det inte är något allvarligt :(

Igår kväll kunde jag inte somna. Jag låg vaken med en jobbig magkänsla. Det kändes bokstavligen som att jag hade en klump i magen. Jag kände mig bara skit.
Jag hade en känsla av att jag hade gjort något fel. Att jag hade gjort någon besviken. Jag undrar om det hade något att göra med att pappa hade ett av hans utbrott förra veckan. Det är fantastiskt att bara några arga ord från honom gör att det känns som att jag är 7 år igen. Jag känner mig löjlig. Jag är ju snart vuxen. 18 going on 19.
Hur kan jag fortfarande känna mig lika hjälplös som jag gjorde när jag var liten. Är det normalt?
Jag blir så arg när jag tänker tillbaka på det. Jag, en liten tjej ca. 7 år står och är livrädd, verkligen livrädd, för att min pappa står och skriker åt mig. Min mamma står bredvid och säger ingenting. Jag är verkligen skräckslagen och tittar på min mamma och bönar om hjälp men hon gör ingenting... Jag tror jag aldrig har blivit så sviken. Hon var min mamma, hon skulle beskydda mig men när jag behöver hjälp som mest så står hon bara där.
Pappa slutade inte skrika fören jag är så rädd att jag nästan kissar på mig. Då springer jag upp på mitt rum med den välbekanta klumpen i magen och vill aldrig komma ner igen. Är det normalt? Har alla sådana stunder i sina familjer? Jag skulle faktiskt vilja veta...
Det var inte första gången han fick ett utbrott och långt ifrån sista. Jag får fortfarande den känslan ibland och jag vill bara gråta. Jag känner mig så hjälplös. Jag skulle ge allt jag hade för att kunna resa tillbaka i tiden och beskydda den lilla tjejen. Jag skulle vilja va den personen som min mamma aldrig var.
Jag får fortfarande den känslan ibland. Som igår. Jag blir 7 år gammal igen och jag hatar det. Det känns ibland som att jag är förstörd. Jag vill bara radera dom studerna ur mitt minne.
Jag känner mig lite löjlig. Vad har jag att klaga på. Det finns tjejer som har haft det extremt mycket värre, men jag känner att det nog finns tjejer som har haft det bättre.
Jag blir fortfarande panikslagen när jag hör honom ropa på mig. Jag letar i mitt minne om det finns någonting jag har gjort fel. När jag inte kan komma på något lugnar jag ner mig. Min hjärna fattar att det inte är något att vara rädd för men mina instinkter är inställda på något annat.
Är allt detta normalt eller? Jag vill veta om jag överreagerar eller inte. Jag vill bara att den hemska magkänslan försvinner.....

Du vet förstås vad jag pratar om, balklänningen! Vad ska man ha på sig. Ska den vara lång eller kort? Fluffig eller slät? Färgstark eller diskret? Elegant eller härligt rockig? Jag vet inte och det hjälper ju inte att Karlstads utbud är så här stort (mäter en centimeter mellan fingrarna) 
Kanske beställer en från nätet men då kan man inte prova innan.... Svårt...

Här är iaf några jag funderar på 

             
Är extremt sugen på den blåa, blir kanske en sådan men tyvärr måste man skicka efter den från USA så det är ju inte så enkelt att skicka tillbaka den om man inte är nöjd.... Men jag vill verkligen ha den! :) Gimmie!

Ännu en dag har gått i mitt liv... och jag känner att den är bortslösad. Jag har dushat, packat och fikat hos Jessica. Det har varit en jättetråkig dag. Don't get me wrong jag älskar min syster och min familj men jag känner att jag trampar vatten. Jag kommer ingenstans. Jag sitter fast. Jag får nästan lite panik. Jag vill att något stort ska hända snart, men varje gång något stort händer mig så brukar det vara åt det sämre. Typ nån dör. Hahahaha vad positiv man är :)

I fredags var jag och gänget på bio. Vi såg "Försoning" och den var helt otrolig. Jag tror jag aldrig har reagerat så stark på en film som jag gjorde när jag såg den här. Jag var helt i chock. Jag kunde knappt prata efteråt. Den var sååå bra!  Inte alls som en klassisk romantisk krigsfilm. Den var väldigt händelselös på actionfronten men det var bara bra. Det var väldigt många undertryckta känslor, händelser. Det var så otroligt vackert foto och musik. Det var helt fantastiskt hur de hade klippt. Man såg saker ur olika personers synvinklar.  Det är en av de bästa filmer jag någonsin har sett.

Till helgen ska man till Norrköping och hälsa på moster oh kusinerna igen. Det ska bli jättekul men just nu skulle jag nästan hellre gå ut och festa istället. FF hela helgen skulle inte sitta helt fel ;)  Jag ville bara vara lite oansvarig ett tag. Får ta igen det helgen efter XD hihihihi.....

Jag var bara tvungen att sätta in en bild från filmen :D
p.s. Jag vill ha hennes klänning :) Är den inte underbar?!

Idag är det torsdag och det är väldigt skönt tycker jag, det är snart helg. Jag blev så glad idag för jag fick veta att vi har eget arbete i religion och det betyder att jag slutar 11.30 och jag har sovmogon på torsdag :D
        Ikväll ska jag och My vara representanter för samkultur och det ska bli intressant. Lotta grabbade tag i oss och övertalade oss(=mutade oss med biobiljetter). Äsch, något måste väl man göra för sin skola men jag ska inte ringa några samtal till nior *host*
         Imorrn ska jag gå på bio med gänget (My, Anna, Marie och Frida), vi ska se "Försoning". Vi ska ta med oss massor med näsdukar. Vi kommer nog att gråta som små barn XD Booo-hooo.....
Jag hoppas att den är bra :) 
        
Igår var jag, pappa och mamma på IKEA och det var kul! Jag fick en ny golvlampa och nu är det jätteljust här inne. Vi var också inne på plantagen och kollade in rean. Jag fick 2 nya växter för pappa dödade mina.
        Det ska bli så jävla gött med helg. Jag kan knappt vänta tills jag får studiebidraget. Då blir det party! Jag är så himla sugen på appletini's *Dregel*

Idag är det tisdag. Jag har inte gjort något speciellt. Jag har varit i skolan och träffat kompisarna och haft en allmänt bra dag. Vi fick sluta tidigare från svenskan så jag slutade runt kl. 13.00 :) Det var jättehärligt.
Jag tyckte så synd om My. Hon var tvungen att stanna kvar i skolan och ha opponering på en uppsats. Pooor My!
Så hon fick håltimme men hon följde med mig hem en stund (jag är på Norrstrand den här veckan) och vi sjöng singstar en stund. Det var skitkul!
Efteråt när hon gick tillbaka till skolan så gick jag till Fröken Röd. Jag hade världens tur! Dom hade en klipptid precis då jag kom in. Och jag blev klippt :) Jag blev faktiskt nöjd. Det blev väldigt annorlunda.... Hehehehehehe...
Jag undrar vad folk kommer att säga. Dom få som bryr sig alltså. Pappa tyckte att det blev snyggt men det säger ju ingenting. Han kan väl inte vara superärlig...
Nej, nu ska jag börja plugga. Den här uppgiften är redan en dag försenad. BLÄ!



Så här blev det. Vad tycks?

Pjöpp, this one's for you ;)

Oh when you're down and looking
for some cheering up
the just head on up
to the candy mountain cave
When you get inside you'll find
yourself a cheery love
such a happy and joyfilled
and perky merryland
They've got lollypops and gummydrops
and candythings oh so many things
that will brighten up your day
It's impossible to wear a frown in candytown
It's the mecca of love that candy cave
They've got jellybeans and coconuts
and little hats, candy rats, chocolat bats
It's a wonderland of sweets
ride the candytrain to town and hear the candy band
candy bells, it's a treat as they march across the land
cherry ribbons stream across the sky
into the ground, turn around,
it astoneds, it's a dancing candytree
in the candy cave the imagination
runs so free
so now Charlie please will you go into the cave
BOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOM!

Jag sitter och har inget särskilt för mig...
Kollar på "The Rocky Horror Picture Show". Det är nu andra gången jag ser den och den är helt sjuk :) Jag älskar den! Jag skulle vilja gå och se den i USA på en sån där föreställning där alla klär ut sig och när det regnar så fäller de upp paraplyer och när de säger i filmen "A toast" så kastar publiken rostat bröd på skärmen, det skulle vara så jäkla roligt!! XD

Imorrn ska jag nog åka till Plantagen och kolla in rean. Sen ska mamma och jag städa bort julen. Det har gått så himla fort. Det känns som det var nyss man började julpynta. Jag vill inte att julen ska vara slut. Det är det enda som lyfter den här årstiden. Jullovet bara försvann. Jag vet inte vart det tog vägen. Det är så typiskt att precis när man har vänt dygnet och vant sig vid att vara ledig då börjar skolan igen. Booooo-hooooo........

Men imorgon ska jag sova :D Det ska bli så jäkla gött!

Jag är så jäkla partysugen. Jag måste ut nästa helg. Jag vill festa och (ursäkta uttrycket, jag vet jag låter fjortis) supa skallen av mig. Det är så härligt att vara en annan person ett litet tag.

Jag sitter och tittar på Hidalgo och försöker planera hur fan jag ska klara av den här veckan.
Jag fattar inte hur jag lyckas hamna i de här situationerna. Jag har sån jävla press på mig nu så jag tror jag kommer att spy! Det hjälper ju inte att jag håller på att bli sjuk.
Jag får verkligen inte missa fler måndagar. Positiv livstil är ju 3 timmar.
Jag vet helt enkelt inte vad jag ska göra. Jag måste skriva 2 uppsatser och ett tal på 1 ½ dag. Jag är så jäkla nervös för mitt tal. Jag vill inte stå där framme och ha en massa press på mig. Jag vet inte vad jag ska säga. Hur kan man sammanfatta den bästa boken man någonsin läst och få andra att förstå hur fantastisk den är!
Jag ska prata om handlingen som är oerhört komplex och göra så att alla förstår. Det känns som en omöjlig uppgift.

Jag vill bara åka bort härifrån. Jag vill åka till London och bara festa och shoppa.. Jag är så avundsjuk på Frida som var där över nyår. Fatta vad häftigt. Festa i London den sista dagen på året. Själv var man kvar i lilla Karlstad. 

I slutet av januari ska jag och mamma åka till Norrköping. Jag kommer iallafall bort från Karlstad i tre dagar. Tyvärr kommer min kusins odrägliga dotter att vara där. Jag tycker att hon är så jävla jobbig. Hon är så extremt självisk! Hon bryr sig bara om sig själv och hennes föräldrar följer hennes minsta nyck. Jag blir illamående när jag träffar henne. Hon äcklar mig! Och självklart är hon emo och sitter och skär sig själv hemma och tror att hon lider och är missförstådd. Jag ser precis vem och vad hon är. Hon vet inget av lidande. Hon har alltid fått allt hon pekat på så hon är så extremt bortskämd. Jag hoppas hon håller sig undan från mig medan vi är där annars vet jag inte vad jag gör. Jag kommer nog att börja skrika på henne och så blir hela helgen förstörd. Fast jag tror att det vore bra för henne. Det blir som det blir.....  

Jag sitter och panikar lite inför veckan som kommer... Jag har så jävla mycket att göra att jag mår illa.
Det är typ bara ett dygn kvar tills skolan börjar igen och det känns som att jag håller på att bli sjuk.
Jag vill bara sluta snart. Jag vill komma här ifrån. Men jag är samtidigt rädd för vad som kommer att hända när jag slutar skolan. Det okända.....

Jag vill helt enkelt bara få allt serverat för mig. Jag är en sån jäkla latmask. Det är skrämmande att tänka på att det är bara jag som kan påverka min egen framtid men det är spännande samtidigt. Allt är så blandat! Uuuuuuu......
Ibland vill jag bara försvinna eller bara stanna tiden....