rosaskoldpadda

Just nu känner jag mig lite smått deprimerad. Pojkvännen har dragit till Falun och tänker stanna där i 2 veckor. Och jag känner mig ensam.... Jag hatar när han försvinner så. Det är precis som när han har sin förbannade praktik och är borta flera veckor i taget, kommer bara hem på helgerna och det räcker inte! Hatar när man blir så beroende av en människa....
Lovade mig själv innan jag blev tillsammans med honom att jag aldrig skulle bli så beroende av en människa, så osjälvständig... Det är något jag alltid tyckt att jag varit och varit förbannat stolt över! Jag är självständig! Jag är inte beroende av någon!

Faaaan vad blåögd man var! Fattade inte att man inte kan kontrollera det. Men jag är ett kontrollfreak. Tror att jag kan kontrollera allt. Tyvärr fungerar världen inte så. Iaf inte känslovärlden.....
Skiter i vad folk säger om att "behålla kontrollen i ett förhållande och aldrig bli beroende", ursäkta språket men vilken jävla bullshit!
Då har man aldrig varit kär på riktigt. Det är min åsikt iaf...

Det konstiga är att ett tag så var det inte lika jobbigt. Man kom över den där nykära biten och var inte tvungna att vara tillsammans varenda sekund av varenda dag. Men nu på sistone så känner jag mig mer och mer som jag gjorde förra sommaren. Jag vill inte vara ensam utan vill vara mer och mer med honom. Nykär igen kanske....? Om man kan vara nykär snart ett år in i förhållandet.