Dikt av Emil Jensen

Han är en man i sina bästa år
Hon borde färga sitt hår
Han är väderbiten
Hon är rynkig
Han är vackert sliten
Hon är skrynklig
Han är erfaren
Hon är medfaren
Han har levt ett liv
Hon har ett kvinnligt persperktiv
Han tar initiativ
Hon tar sig friheter
Han är sensitiv
Hon är hysterisk
Han är primitiv
Hon är ohygienisk
Han är ledsen, tänk all hjälp han behöver
Hon är ledsen, du ska nog se att det går över
Han är i nöd, vi ändrar hela vårt system
Hon är en typisk reaktion på ett vanligt problem
Han är arg som ett djur, bara hör hur han skäller
Hon har mens, hon är sur, det är fan vad hon gnäller
Han väcker moderskänslor
Hon väcker irritation
Han berättar vad som hände
Hon ger sin version
Han regerar
Hon manipulerar
Han är charmig
Hon spelar på sitt utseende
Han har livsaptit
Hon har missbrukarbeteende
Han var dålig i skolan för han hade koncentrationsstörningar
Hon var dålig i skolan för hon var korkad och kass
Han är bra i sängen
Hon är en madrass
Han sprider sin säd, det är sunt
Hon knullar runt
Två killar som gillar varann blir....?
Men två tjejer som gör det saknar en man
Han är en sån härlig aktivist-artist som står och pratar om förtrycket mellan könen
Hon är en trist feminist som grälar om lönen
Han som står och pratar, tysta, lyssna på honom
Hon är en manshatare, ingenting att bry sig om
Han står på scenen och pratar
Hon sitter och lyssnar
Det är just såna mönster jag hatar
Det är bäst jag tystnar
Men jag skiter i att buga och bocka
Jag ger min mest subtila gest en smocka och mitt kön och min roll
och jag sår andra frön åt andra håll
för det sista jag gör innan jag tiger.
Jag tackar för mig och jag niger


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback